A'
A new day has come, så heter en av Celine Dions låtar.. Det stämmer, det är ständigt en ny dag, och alltid en ny dag utan dig här. Saknar alla våra samtal, alla sms, msn konversationer, fester och dagar vi bara hängde med varandra. Någon av oss bara ringde och sa att jag har inget och göra vi träffas och hittar på något. Vi bara drog in till stan och hängde och flummade oss. Dagen då du skulle gå bort visste jag skulle komma, men absolut inte såhär tidigt. Trodde du skulle bli 90 minst och inte 16. Livet suger.
Jag tror inte på hat, men ändå på något sätt känner jag hat mot denna människa som gjorde detta mot dig. Han va liksom en i gänget. Han va alltid gentlemannen i gruppen. Vad va det som gick snett? Du gav honom inprincip allt. Vänskap, umgänge, närhet, kärlek.. Vart gick det fel. Alla de brister som hade va aldrig några problem för dig. Du visste att han hade lite mindre problem med alkoholen, lite gängrelaterad. Men det var aldrig några prblem för dig, du accpeterade honom precis för den han var. Tiden gick, ni kom allt närmre varandra, efter ett tag så blev det ni. Men det du ej visste var att eftersom han hade varit med i ett gäng så hade dom ett villkor. Att hans älskade skulle dö. Han själv skulle göra det. Han vägrade de 5 första månaderna.. Men dagen efter eran 6 månaders dag så hände det. Han hade hällt i sig för mycket alkohol och allt som ekade i hans huvud var de orden som klubbchefen sagt till honom. Han lurade dig till att möta honom, du hade Sophia med dig men du bad att få gå själv.
Vi hörde alla ditt skrik mitt i natten. De kunde väckt vem som helst, vi alla vack till på festen. Jag kände genast igen skriket. Det var ditt jag hörde den natten. Det var det sista vi fick höra från dig någonsin. Jag fick åka med i ambulansen till sjukhuset. Tårarna rann ner för mina kinder och det jag störde mig mest på var att jag inte fick sitta där bak med dig. Jag ville inte sitta där fram med han som körde, ville sitta och vaka vid dig. Allt gick så fort. Blev stoppad vid väntrummet. Fick inte följa med längre och allt jag fick ur mig vart ett skrikandes nej över hela väntrummet och in i korridoren. Alla tittade på mig som om jag vore galen. Men de alla fick reda på varför jag var som jag var på de lite mindre nyheterna.
Den 29/3-10 va sista gången jag såg dig, fick höra din röst och se ditt leende. Men jag vet att vi kommer att ses en vacker dag på andra sidan. Du var den bästa vännen man någonsin kunde få. Att jag får leva vidare på denna jorden och inte du är så fruktansvärt orättvist. Du förtjänade inget av det. Vi lever för dig varje dag. Jag vet att du är med oss på våra studenter nästa år. Vi ska allt fira för dig med. Va inte orolig. Jag kommer aldrig glömma dig bästa vän. Du är och var den bästa som fanns <3
Vila i kärlek <3
J'
Min älskade bästa vän. Vart har du tagit vägen? Allt är så tyst och tråkigt utan dig här. Nästa år tar vi alla studenten. Men det finns en student som saknas och det är du.. Du kommer aldrig få uppleva studenten och du fick aldrig uppleva att bli faster. Lilla Charlize har nu hunnit att bli nästan 2 månader. Hon väger nu 5,4 kg. Du hade älskat henne. Du och din bror pratde alltid om dagen då han skulle bli pappa. Du va så ivrig och hoppasdes på att du skulle få vara barnvakt.. Hon ska döpas till Charlize Angelica Jane Chu Öhrnberg den 18/11-12. Angelica får hon efter dig. Jag vet att du kommer att vaka över dopet och dopfikat. Du kommer alltid vara här.
Det är snart 2 år och 7 månader sedan du lämnade oss i stor sorg och saknad. Det är oktober, höstvädret hänger i luften och allt är kallt och grått.Det är gravsmyckning om ungefär en månad. Din grav fylls med grejer för varje dag som går. Inplastade fotografier, lappar, nallar, blommor och ljus. Ditt favorit halsband hänger fortfarande kvar på gravstenen. Det är så otroligt fint på din grav, men det känns så fruktansvärt overkligt att du ligger där. Du ska inte ligga där än. Du hade minst 90 år kvar av ditt liv. Jag minns begravningen som om den vore igår. Den var så otroligt fin. Jag vet att du var med oss hela den dagen. Jag visste att du inte tyckte om när vi grät men det gick verkligen inte att hålla tillbaka tårarna.. Det va min bästa vän som låg i den vita kistan prydd med röda rosor. En vän som gått bort alldeles för tidigt. En vän som bara blev 16 år gammal. En vän som fallit offer för en annan väns snedsteg.Du är så otroligt saknad vännen. Snälla kom tillbaka till oss här nere, vi vill ha dig här nära oss var dag.
Du va alltid den som förlät alla för misstagen man gjorde. Du hatade aldrig någon mer än för stunden. Men hatet jag känner för denna människa som fick så mycket av dig kommer aldrig att avta. Han tog ifrån mig min bästa vän sedan 14 år tillbaka. Det går inte att förlåta nu.Visst det har gått 2 år och 7 månader, men ett sådant här hat kommer att ta många år att komma över. Kommer nog aldrig att kunna förlåta honom. Han har ringt mig, velat träffa oss alla och bevisa att han förändrats och att han är den personen som du lärde känna. Men jag kan inte tro på det, jag kan bara INTE.. Du är värd det bästa av det bästa.. Du kommer aldrig att bli glömd älskade ängel..
VILA I FRID ÄLSKADE DENIZE <3 I MINNET DU LEVER KVAR PRECIS SOM DU VAR. DU KOMMER ALDRIG ATT BLI GLÖMD ÄLSKLING. HÄLSNINGAR, HANNAH, JANINA, EMMELIE, SARAH, EVELINA OCH AMELIE
