tillminneavhansson

När kommer du tillbaka till mig Denise!? Ett liv utan dig är inte värt att leva.
Sommaren 2010 skulle ju bli våran sommar! Du fick aldrig uppleva den och
du fick inte komma med på resan. Men på ett sätt så var du med oss på resan.
Vi hade din mobil, ett kort på dig och ljus med oss. Vi satte det på ett bord
och på det sättet var du med oss VARJE dag. Resan skulle ju bli höjdpunkten.


Nu finns du inte i livet längre! Du finns verkligen inte mer. Jag är så van att
ringa till dig på morronen och fråga om du vaknat och om vi ska åka in till
stan på en fika efter skolan eller bara åka och vara med människor. Jag
kommer på mig ibland när jag ska ringa till mamma eller någon att jag
alltid slår ditt nummer. Just DITT nummer slår jag. Det går fram signaler
och jag undrar varför den jag ringer till inte svarar. Så när jag ska lägga
på så ser jag ju att det är dig jag har ringt. Om det fanns en telefon upp
till himlen så skulle jag ringa dig varje dag älskling. Skulle inte låta en enda
dag gå utan att jag ringde till dig och frågar hur du mår och hur du har det.


Jag saknar din röst och ditt skratt och ditt leende. Jag saknar hela dig
älskling. Det är så tyst efter dig, så tomt så tråkigt. Din röst har tystnat
föralltid. Den kommer aldrig mer att höras. Dina steg kommer aldrig mer
synas i snön om vintrarna. Ditt skratt kommer förevigt höras inom mig.


Jag var tvungen att ta farväl av dig alldeles förtidigt. Din begravning
hölls alldeles förtidigt. Den skulle äga rum när du var typ 90 år inte
16. Din begravning var så sjukt fin älskling och jag vet att du var inne
i kyrkan med oss. Men det kändes så himla overkligt att inse att framme
i den vita kistan som var prydd med röda rosor låg du! Det var inte
verklighet för oss i gänget. För oss var det inte du som låg i kistan!
Men verkligheten var att det var verkligen du som låg i den vita kistan.
Du hade tagit ditt sista andetag i detta liv den 28 mars.


Under låten Music themes titanic- my heart will go on så tog vi farväl
av dig. Att gå fram till kistan och lägga blommorna var det värsta jag
någonsin behövt göra. När alla hade gått ut ur kyrkan för att beklaga
sorgen hos dina föräldrar gick vi in igen och tog kort. Det är vårat minne
av våran sista gång tillsammans. En sista puss på kistan var våran
sista hälsning till dig älskling. Alla dom pussarna på kistan en sista
gång var en puss från alla oss. Att sitta inne i församlingshemmet och
fika efter begravningsakten kändes så fel. Det var tal, sånger och filmer.


När vi hade fikat klart i församlingshemmet gick vi in i kyrkan för några
sista tal och hälsningar till dig älskling. Sen så bar dom ut dig och tårarna
har aldrig runnit så mycket. Den sista färden från kyrkan till din gravplats
gick via dansskolan där du gick och ägnade mycket tid. När vi kom till
biten då dom skulle sänka ner dig i jorden sprack allt. Vi ville inte släppa ner
dig. Vi skrek efter dig och vi försöte uttrycka att du inte hör hemma där!
Vi försökte skrika att dom inte skulle sänka ner dig i jorden, men inte
ett enda vettigt ord kom ur mun på oss. Din mamma la den första jorden
på din kista, sen din pappa, sen dina bröder och sen vi. Att inse att det
verkligen var du som hade sänkts ner i jorden för att stanna där var
ofattbart. Jag ville inte inse att du en gång för alla var borta. Du hör
hemma här med oss. Jag tänker aldrig släppa taget om dig älskling!


VILA I FRID OCH KÄRLEK OCH HOPPAS DU HAR DET BRA DÄR DU NU ÄR!