Min fina vän
Tiden bara går, du har snart varit borta i 5 år. Det känns som om det var igår jag fick det hemska samtalet. Men det är snart hela 5 år sedan. Tiden bara flyger iväg, men till vilken nytta då? Mycket händer.
Jag kommer på mig själv att slå ditt telefonnummer ibland. Utav vana, brukade alltid slå det för hand för jag orkade inte leta igenom min kontaktlista. Men det har även varit några få gånger då jag faktiskt låtit det gå fram signaler, och kommit på mig själv tänka " men varför svarar hon inte?!" Så kommer jag på att du ju inte längre finns kvar här så det blir svårt för dig att svara. Men jag kommer nog aldrig att vänja mig..
Din grav är så otroligt fin. Massa ljus och blommor ligger där. Du är inte glömd trots att det snart gått 5 år. Men det har även kommit dit små nallar och lite andra bilder på dig. Jag brukar klara av att gå till gravar, men varje gång jag kommer till din grav så börjar jag storgråta. Du betydde så himla mycket för mig. Ingen varken kan eller kommer ta den platsen ifrån dig, den har alltid varit din och kommer föralltid att vara din.
Jag vet att du vilar tryggt och stilla. Men det är så orättvist. På ett sätt så känner jag att jag måste börja förstå och inse att du aldrig mer kommer tillbaka, men det känns så skamset på något sätt. Det känns som om att om jag nu inser att du verkligen aldrig kommer tillbaka med ditt härliga leende och dina varma kramar så är det något fel på mig. Jag har fått gå vidare med mitt liv, jag har fått vara med om så mycket. Jag har fått vara med om studenten, 4 födelsedagar, resor, musikevenemang.. Allt sådant som vi skulle göra. Du har inte fått vara med om någonting, ditt liv tog bara bom stopp, det är inte rättvist alls!!
Men jag lever livet som om du vore här, för jag vet att det är det du skulle vilja att jag gjorde. Jag vet att du alltid är med mig i det jag gör, men det är så svårt för jag är så van vid att se dig. Men nu kan jag inte längre se dig och det är så fruktansvärt frustrerande. Man kan väl inte bara sluta se en människa? Jo, tyvärr kan man det. Och det må låta hemskt och det känns hemskt med, men jag vet att jag gör allting för dig..
Ta hand om dig och Johnny däruppe och ta väl hand om varandra så ses vi när det är min tur, Jag älskar dig bästa vän..
Till minne av Denize Hansson 19940307 - 20100329
