tillminneavhansson

Vila i frid <3

Snart ska du bli faster.. Till en liten flicka som ska heta Charlize.. Du kommer dessvärre inte att vara här när hon kommer till världen. Men jag vet att du kommer vaka över din bror och hans tjej under förlossningen.. Så som du är med oss alla andra varje dag. Jag vet att du är med oss här nere på jorden. Jag vet att du vakar över oss däruppe.

 

Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden. Vrida tillbaka tiden till den kvällen då allt detta hände och du förlorade livet. OM jag kunnat hade jag valt en annan väg och haft någon med oss. Ingen ska någonsin få gå igenom något sådant hemskt. Aldrig någonsin i hela livet.. Vi har varit med på en liten miniturné med en idéell organisation som fokuserar sig på vänner och anhöriga till människor som blivit bragda om livet. Vi åker runt i olika skolor och berättar lite om vad som hänt och hur man ska undvika det och ta lite smartare alternativ än dom man tog vid tillfället. Många har kommit fram till mig och Hannah och sagt att dom sitter och läser denna blogg och verkligen tar åt oss av det vi skriver. På dessa 2,5 åren har vi hunnit med så mycket, jag vet att du är stolt över oss alla..

 

Att sakna någon så mycket som jag saknar dig trodde jag aldrig var möjligt. Efter jag besökt din grav så känns allting lite bättre. Men kan dock inte förstå att det är du som ligger där. Det borde inte vara så.. Hade du fortfarande vart i livet hade du idag vart 18 år gammal. Och sett fram emot sista året på gymnsiet.. Du och jag skulle gått på samma skola. Och dagen då vi tar studenten kommer jag ägna en tyst minut åt dig.. Vet att du är med mig då..

 

 

 

Vila i kärlek älskade vännen

 

vi ses i nangijala <3

 

 

Denize, varför fick du inte stanna kvar hos oss? Det har nu gått över 2 år sedan jag för sista gången fick se dig.. 2 år av otrolig saknad och sorg. Allt det som vi delade var det bästa jag någonsin upplevt.. Snälla kom tillbaka ! !!!

 

Din grav är så underbart fin. Alla bilder, nallar, blommor, ljus allt är så underbart fint. Allt stöd vi fått under dessa 2 åren har varit så underbart fint. Tack till alla er som stöttar oss via våra bloggar, facebook och mejl. Igår va vi alla på middag hemma hos dig.. Alla va där det var bara du som saknades.. Vi alla tjejer gick upp till ditt rum.. Det ser ut EXAKT som det gjorde för 2 år sen då du senast va där.. Det rörde upp så många minnen och känslor inom oss..

 

Jag va inte redo att släppa taget om dig, jag kommer aldrig släppa taget.. Men det är så himla sjukt att börja inse att jag aldrig mer kommer få träffa dig. Aldrig mer få springa mot dig och ge dig världens kram. Varje gång jag ska ringa till Evelina så slår jag ditt nummer.. Du va den bästa vännen jag någonsin haft i mitt liv Denize.. Vi hade en minnesstund för dig vid din grav dagen då du fyllde 18. På  min student hade jag ställt upp 3 kort på dig med ljus och blommor på ett bord.. På det sättet så va du med mig. Jag vet även att du var med mig hela den dagen bara att jag inte såg dig. Du vakar över oss alla med en älskande hand.. Du låter inget dåligt hända oss någonsin.. Men du ska vara här hos oss, ingen annan stans.. Du hade så mycket mer att ge.. Du hade inte ens levt ett halvt liv..

 

Ingenting kommer bli som det en gång va. Det är en viktig medlem som fattas oss. Men jag ska kämpa vidare och vara stark.. Men det är värdelöst att förlora en vän man står så himla nära.. Din röst har för evigt tystnat.. Hur mycket jag än försöker så kommer du aldrig att komma tillbaka.. Brukar sitta och titta på gamla bilder.. Tårarna rinner som floder ner för mina kinder. Jag har så mycket jag vill få sagt men jag vet inte hur jag ska få ur mig allt.