E'
Det är så mycket som hänt de senaste 3 åren. Vi alla har tagit studenten, Jag och Janina skall plugga på universitet, Eelin har gift sig och väntar sitt första barn. De skall få en dotter, de skall få en liten Cornelia Denize Sofie. Hon kommer att döpas efter dig. Så mycket har förändrats på 3 år. Men vi har aldrig slutat att umgås. Vi ses nästan varje dag allihopa. Inte bara på födelsedagar, jubileum och sådant. Vi har kontakt nästan 24/7 varje dag.
Älskade bästa vän, det har varit de jobbigaste 3 åren I mitt liv. 3 år utan dig. Vi umgicks ju varje dag. Men alla de år jag fick med dig var de bästa I mitt liv. Jag fick 16 år tillsammans med dig hjärtat. Jag Önskar att du fortfarande fanns här med mig. Du hade inte behövt gå, du gick alldeles för tidigt. Den kvällen ger mig mardrömmar, jag vaknar upp gråtandes och blir sittandes någon timme eller två gråtandes och tänker på dig och det som hände den kvällen/natten. Bilderna försvinner inte ur mitt huvud. Jag höll din hand från det att jag hittade dig till att dom tog dig ifrån mig för livräddningsförsök på sjukhuset. Du kramade om min hand så hart, så hart att den blev blå. Det var ditt tecken på rädsla. Din största rädsla I livet var döden. Du gick döden till mötes efter bara 16 år på jorden. Men jag vet att du är den vackraste ängeln där uppe. Jag kommer ihåg att du sa till mig en gång när vi var typ 15, det var nästan exakt 1 år innan du gick bort, att om du någon gång skulle dö, att vi inte skulle gråta, för vi skulle se varandra en dag. Men det var så svårt att hålla tårarna tillbaka. Vi gick ifrån att umgås varje dag till att inte umgås alls. Jag brukar ringa till din telefon ibland bara för att få komma till telefonsvararen för att få höra din fina röst.
Ditt rum står kvar så som du lämnade det, rent och fint med en väldigt obäddad säng. På sängen ligger din telefon, ett kort står lutat mot väggen och hela sängen är full med blommor, din gaiströja ligger även där. 3 år av stor sorg och saknad. Jag är vid din grav varje dag- Jag har nog varit ensam där 2-3 ganger. Annars brukar det vara ungefär 6-7 personer där. De står och storgråter, tänder ljus och lämnar blommor. Du berör fortfarande människor 3 år senare. Din matchtröja från handbollen hanger uppe på väggen I hemma arenan. Dina bilder du gjorde på bilden I 8:an hanger på väggarna, på ståplatserna I gymnasitkhallen är det som två breda trapper, hela vägen från början på översta raden till slutet, står det bilder på dig andra raden är full med ljus och tredje raden är full med röda och rosa rosor. De kommer nya blommor varje dag. De som du gick tillsammans med kommer dit nästan varje dag och minns dig. Även dina mobbare. Även de eleverna som går nu frågade oss en gång varför det var s mycket ilder, ljus och blommor på en tjej där. Då samlade rektorn alla och berättade vad som hänt. Till och med dom lägger blommor och tänder ljus där. Du är så saknad älskling.
Varför skulle just detta hända dig? Varför just du? Du gjorde aldrig honom något illa. Du var så snäll och omtänksam. Du hjälpte alltid alla andra innan du tog itu med dig själv. JAG SAKNAR DIG SÅ ENORMT! Det är en hel kroppshalva av mig som saknas. Det är så tomt utan dig här Denize, snälla kom tillbaka..
Till minne av
Denize Hansson
940307-100329
