God bless you
Gud tog tillbaka en av alla sina vackra änglar. Alldeles för tidigt. Men Gud välsigne dig älskade bästa vän. Jag vet att du lever ett liv tillsammans med Gud och Johnny däruppe. Men saknaden är så enorm. Det har gått lite över 4 år och jag går fortfarande runt och tänker/ frågar mig själv. "Varför just du och varför just nu?"
Du hade hela livet framför dig. Men du fick aldrig göra några av de saker du längtade efter mest här i livet. Du fick aldrig ta studenten, du fick aldrig börja jobba som lastbilschaufför som du så gärna ville. Men du fick även inte träffa din brorsdotter. Hon föddes nästan exakt 2 år efter att du gick bort. Hon är världens sötaste lilla tjej. Så otroligt lik dig när du var liten. Nästan som att se en kopia. Samma energi och glädje som du en gång i ditt liv hade.
Jag vet att du vilar tryggt, och att du har det bra där du nu är. Men allting förändrades så snabbt. Alldeles för snabbt. Jag fick spendera 11 år med dig, men ville spendera minst 75 år till med dig. DU var min andra halva. Ingen förstod mig så bra som du gjorde. Man kunde prata med dig om allt. Du kunde läsa av mig som en öppen bok. Du såg alltid på mig när något inte stod rätt till. Även fast jag sade att allt var okej så envisades du alltid med att säga att det inte var okej. Du sa att du såg på mig att allting inte stod rätt till. Men jag vägrade också att ge mig.
Att två så envisa och målinriktade tjejer skulle hitta varandra så bra var aldrig något jag väntat mig. Jag lär även min lillasyster det som jag lärde mig av dig. Nämligen att inte döma boken av dess omslag. Hade du vart här nu hade du sagt " se du! jag sa ju att vi kunde lära oss av detta" och ett stort skratt. Jag tänker på alla de minnen vi delade. Bra minnen, dåliga minnen och sorgliga minnen. Du fanns vid min sida vad som än hände. Hur fel jag än hade så stannade du. Du vek inte en centimeter. Du var en äkta vän, en sådan vän man väldigt sällan hittar.
Du var den finaste jag hade. Att lära känna dig var det bästa beslutet jag någonsin tagit. Jag ångrar det inte en sekund. Jag kunde aldrig tro att när jag första gången såg dig skulle bli så nära vän med dig som jag blev. Att du skulle betyda så mycket för mig som du gjorde. Du gjorde mina dagar till de bättre. Du var en fantastisk människa med så otroligt mycket omtänksamhet. Du satte alla andra före dig själv. Hur dåligt du än mådde så var alla andra viktigare. Du prioriterade inte dig själv. Du bara borstade bort det precis som att det skulle bli bättre.
Gud släckte ett ljus om inte var tänt så länge. En kämparglöd flög upp till himlen. Men du kommer förevigt att finnas i mitt hjärta och mina tankar. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du går inte att glömma. Men det finns dagar då jag kan sitta hemma och bara vänta på att du skall rycka upp dörren och säga till mig att vi skall hitta på något. Men det har gått över år. Innerst inne vet jag att du ALDRIG mer kommer att komma inspringandes genom ytterdörren med ett brett leende och dra mig ur soffan för att gå ut. Jag vet att jag ALDRIG mer kommer att få se dig förs det är min tur att gå. Jag vet att du väntar på mig på andra sidan. Du är saknad och det vet jag att du vet. Jag älskar dig gummsan. Det känns fortfarande jobbigt att komma hem till dig när man väl är hemma hos dig. Man springer direkt uppför trappan till ditt rum. Ditt rum står kvar så som du lämnade det. Persiennerna nere men ändå ljusade, obäddad säng och kläder över HELA golvet. Vill bara att du skall komma tillbaka till oss.
Du är föralltid med mig älskade bästa vän, kommer inte hitta någon som du. Men jag älskar dig. Du lever kvar i mitt hjärta precis så som du var.
