A'
A new day has come, så heter en av Celine Dions låtar.. Det stämmer, det är ständigt en ny dag, och alltid en ny dag utan dig här. Saknar alla våra samtal, alla sms, msn konversationer, fester och dagar vi bara hängde med varandra. Någon av oss bara ringde och sa att jag har inget och göra vi träffas och hittar på något. Vi bara drog in till stan och hängde och flummade oss. Dagen då du skulle gå bort visste jag skulle komma, men absolut inte såhär tidigt. Trodde du skulle bli 90 minst och inte 16. Livet suger.
Jag tror inte på hat, men ändå på något sätt känner jag hat mot denna människa som gjorde detta mot dig. Han va liksom en i gänget. Han va alltid gentlemannen i gruppen. Vad va det som gick snett? Du gav honom inprincip allt. Vänskap, umgänge, närhet, kärlek.. Vart gick det fel. Alla de brister som hade va aldrig några problem för dig. Du visste att han hade lite mindre problem med alkoholen, lite gängrelaterad. Men det var aldrig några prblem för dig, du accpeterade honom precis för den han var. Tiden gick, ni kom allt närmre varandra, efter ett tag så blev det ni. Men det du ej visste var att eftersom han hade varit med i ett gäng så hade dom ett villkor. Att hans älskade skulle dö. Han själv skulle göra det. Han vägrade de 5 första månaderna.. Men dagen efter eran 6 månaders dag så hände det. Han hade hällt i sig för mycket alkohol och allt som ekade i hans huvud var de orden som klubbchefen sagt till honom. Han lurade dig till att möta honom, du hade Sophia med dig men du bad att få gå själv.
Vi hörde alla ditt skrik mitt i natten. De kunde väckt vem som helst, vi alla vack till på festen. Jag kände genast igen skriket. Det var ditt jag hörde den natten. Det var det sista vi fick höra från dig någonsin. Jag fick åka med i ambulansen till sjukhuset. Tårarna rann ner för mina kinder och det jag störde mig mest på var att jag inte fick sitta där bak med dig. Jag ville inte sitta där fram med han som körde, ville sitta och vaka vid dig. Allt gick så fort. Blev stoppad vid väntrummet. Fick inte följa med längre och allt jag fick ur mig vart ett skrikandes nej över hela väntrummet och in i korridoren. Alla tittade på mig som om jag vore galen. Men de alla fick reda på varför jag var som jag var på de lite mindre nyheterna.
Den 29/3-10 va sista gången jag såg dig, fick höra din röst och se ditt leende. Men jag vet att vi kommer att ses en vacker dag på andra sidan. Du var den bästa vännen man någonsin kunde få. Att jag får leva vidare på denna jorden och inte du är så fruktansvärt orättvist. Du förtjänade inget av det. Vi lever för dig varje dag. Jag vet att du är med oss på våra studenter nästa år. Vi ska allt fira för dig med. Va inte orolig. Jag kommer aldrig glömma dig bästa vän. Du är och var den bästa som fanns <3
Vila i kärlek <3
Kommentarer
Trackback
