E'
Det är snart jul. Den tiden på året då allt handlar om glädje och familjen. Men det är någon som fattas I våran familj.
Det blir den 3:e julen utan dig här, den första julen var så otroligt jobbig. Men allt var ju så relativt nytt. Det var bara 9 månader efter din bortgång. Man hade inte riktigt förstått att du inte kommer tillbaka, att du är borta för all framtid.
Du var det bästa jag hade, du var min andra halva. Att vara utan dig är så svårt. Jag kommer på mig själv med att ringa till dig ibland. När jag ska ringa Hannah så slår jag ditt nummer istället av en vana, så när det bara går fram massa signaler och ingen svarar då blir man så arg. Men när jag ska lägga på så ser jag att det är dig jag ringt. Då tanker jag hur korkad får jag bli, klart att du inte svarar. All den tid jag hade med dig var så värdefull för mig. Det fanns ingen som ställde upp så Mycket för mig som du. Du satt med mig på sjukhuset I 14 timmar en gång. Du fanns alltid där, man Kunde alltid ringa dig med vad det än var. Dagen du försvann förlorade jag en del av mig själv. Att gå från att umgås nästan varje dag till att inte träffas alls är en stor omställning som är ofantligt svår.
Varför kan man inte bara få vrida tillbaka tiden och få den dagen ogjord? Vad hade du gjort som var så fel så att det som hände dig hände? Det finns så många frågor vi aldrig någonsin kommer att få svar på. Att leva I ovisshet efter sin bästa vän är frustrerande. Varför var du tvungen att gå? Du förtjänade det inte, du kämpade så starkt in I det sista. Jag fick vara med dig dina absolut sista minuter I livet. Det var så hemskt att se dig bara ligga där. Jag höll din hand. Jag kände hur du blev allt mer slap I handen och kall om handen. Allt gick så otroligt fort.
Din begravning var så otroligt vacker. Men att se den vita kistan prydd med blodröda rosor och fyra kort på dig var svårt. Det var då det mesta sjönk in. Du var verkligen borta, det var verkligen du som låg där. Psalmerna och musiken var så otroligt vacker, inte ett öga var tort. Vissa grät redan ute I foajen utan att ens ha kollat in I själva kyrksalen. Så Mycket betydde du för folk. Men ju mer folk som strömmade in I salen desto mer tårar kom det.
Jag vet att du har det bra där du nu är älskade vän. Jag vet att du väntar på mig däruppe och sparar en bra plats. Vi kommer att ses en dag, men inte riktigt än. Jag älskar dig, du lever kvar I vara minnen och hjärtan PRECIS så som du var. Du kommer alltid vara min älskade ängel som jag älskade.
Vila I frid älskade Denize
Kommentarer
Trackback
