tillminneavhansson

Denize, varför fick du inte stanna kvar hos oss? Det har nu gått över 2 år sedan jag för sista gången fick se dig.. 2 år av otrolig saknad och sorg. Allt det som vi delade var det bästa jag någonsin upplevt.. Snälla kom tillbaka ! !!!

 

Din grav är så underbart fin. Alla bilder, nallar, blommor, ljus allt är så underbart fint. Allt stöd vi fått under dessa 2 åren har varit så underbart fint. Tack till alla er som stöttar oss via våra bloggar, facebook och mejl. Igår va vi alla på middag hemma hos dig.. Alla va där det var bara du som saknades.. Vi alla tjejer gick upp till ditt rum.. Det ser ut EXAKT som det gjorde för 2 år sen då du senast va där.. Det rörde upp så många minnen och känslor inom oss..

 

Jag va inte redo att släppa taget om dig, jag kommer aldrig släppa taget.. Men det är så himla sjukt att börja inse att jag aldrig mer kommer få träffa dig. Aldrig mer få springa mot dig och ge dig världens kram. Varje gång jag ska ringa till Evelina så slår jag ditt nummer.. Du va den bästa vännen jag någonsin haft i mitt liv Denize.. Vi hade en minnesstund för dig vid din grav dagen då du fyllde 18. På  min student hade jag ställt upp 3 kort på dig med ljus och blommor på ett bord.. På det sättet så va du med mig. Jag vet även att du var med mig hela den dagen bara att jag inte såg dig. Du vakar över oss alla med en älskande hand.. Du låter inget dåligt hända oss någonsin.. Men du ska vara här hos oss, ingen annan stans.. Du hade så mycket mer att ge.. Du hade inte ens levt ett halvt liv..

 

Ingenting kommer bli som det en gång va. Det är en viktig medlem som fattas oss. Men jag ska kämpa vidare och vara stark.. Men det är värdelöst att förlora en vän man står så himla nära.. Din röst har för evigt tystnat.. Hur mycket jag än försöker så kommer du aldrig att komma tillbaka.. Brukar sitta och titta på gamla bilder.. Tårarna rinner som floder ner för mina kinder. Jag har så mycket jag vill få sagt men jag vet inte hur jag ska få ur mig allt.