Janina'

Denise min älskade ängel jag saknar dig något så sjukt! Att du inte längre finns här är såsvårt att förstå. Det känns precis som om igår att du var här med oss alla och skrattade.Men det har gått 1 år och 4 månader sedan du lämnade oss i oändlig sorg och saknad. Det har gått 1 år och 4 månader och jag kan fortfarande inte fatta att du är borta ochaldrig mer kommer tillbaka till oss. Men jag vet att du har det bra där du nu är men allt hade varit så mycket bättre om du fortfarande var kvar hos oss här nere på jorden. Så snälla kom tillbaka. Allting är så
mycket svårare här nere utan dig. Hade man haft en jobbig dag så var det alltid gött att få vara med dig senare
på dagen. Ditt skratt och leende gjorde allting så himla mycket bättre. Och när det var någonting så kunde man
alltid prata med dig. Du fanns alltid där och gav tips och råd. Och man kände sig aldrig ensam. Älskade ängel.


Varför kunde du inte vart någon annanstans förutom där du just var. Att falla offer för en människas hat.
Vad hade du gjort honom? Det ända du hade gjort var att finnas där för honom som en vän. Du hjälpte
honom att prata ut om allting som hade hänt honom som han mådde dåligt över. Och du fanns alltid där
för honom precis så som du fanns där för oss. Han blev en i vårat kompisgäng. Han blev en av oss 7.


Men den kvällen hade något gått fel någonstans. Han hade druckit. Rätt mycket. Men det visste vi inte
då du smsade med honom. Han sa att den festen han var på sög och du sa att om han ville så kunde
han komma till festen vi var på. Han bad dig möta honom en liten bit från festen då han inte riktigt
visste vart adressen var. Du ursäktade dig och började din färd för att möta honom. Det var inte
så långt från festen till där du mötte honom. Men efter 20 minuter undrade vi vart du hade tagit
vägen för du hade inte kommit tillbaka och det tar 8 minuter fram och tillbaka mellan platsen och
festen. Vi skickade ett sms till dig där det stod att ni bara hade tagit en pratstund och var påväg
tillbaka till festen. Någon minut efter att vi fått smset hörde vi någon skrika. Jag hörde direkt att
det var ditt skrik jag hörde. Jag tog tag i Evelina och sa att jag hade hört dig skrika och att vi
måste skynda oss. Tyvärr så hade jag rätt- det var du som hade skrikit. Du hade fått mottaga
5 knivhugg. Jag fick aldrig ur dig vem det var. Jag såg bara att det låg en sko precis bredvid
dig och jag kände igen den direkt. Jag visste att det var hans sko! Och då fattade jag att det
var han. Allt du sa var " Du... skulle... vart... med" Du stammade ut orden i ren smärta!


Innerst inne ville jag att du skulle klara dig. Jag hade hoppet på att du skulle klara dig.
Du är ju en kämpe älskade ängel. Du gav aldrig upp. Du hade inte ens börjat leva ditt
liv. Livet hade precis börjat. Och du fick inte börja leva det. Du hade så mycket att leva
för. Ditt liv var knappast slut. Men du fick ett smärtsamt avslut på ditt liv. Ett smärtsamt
avslut ingen förtjänar att få. Du skulle inte dö vid 16 års ålder! Snälla kom tillbaka!!!


Vila i frid Denise Hansson
19940307
      -
20100329



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0