tillminneavhansson

min andra halva, jag saknar dig.  Det har gått så lång tid nu, men fortfarande känns det så tomt. Att alltid känna känslan av att något saknas, att alltid känna en känsla av något förlorat, en känsla av obotlig saknad och en slags hopplöshet, slår mig dag för dag, gång på gång. Hopplösheten är bland det värsta, när man vill något så mycket så man skulle kunna göra vad som helst för det. Då man vet att ingenting annat skulle kunna stoppa en. Men sen slår det en att vad man än gör, vad man än tar sig till så kommer drömmen aldrig att kunna slå in, det kommer aldrig att hända, hur mycket man än vill, hur mycket man än kämpar.. så kommer det aldrig att ske.

Saknaden, en evig smärta, en pusselbit som försvunnit, en älskad vän som orättvist slitits ifrån en. Det är tungt, det är en känsla som är näst intill omöjlig att kunna beskriva, en sån stark känsla som krävs något större än ord för att kunna förklara. En känsla som man inte ens kan föreställa sig för ens man själv upplevt det, svårt att ens kunna tänka sig hur ont det gör, hur svårt det kan vara.

Men trotts allt detta ont så är jag även så glad och så tacksam, jag är glad för att fått spendera en kort tid tillsammans med dig, jag är tacksam och kommer alltid att vara det. Att få lära känna dig är bland det bästa som har hänt i mitt liv, för att beskriva ordet lycka så är det ditt namn jag använder mig av. För mig var du lycka och även så mycket mer än det.  Jag saknar dig så att det gör ont,  jag behöver dig..

Denise Hansson ♥