A young life
Att ett liv kan släckas fort, det tror jag de flesta människor i världen upplevt. Men att en såpass ung människas liv ska släckas på några få minuter är svårt att verkligen förstå till 100%.. Det går inte..
Men att just ditt liv skulle släckas dryga 3 veckor efter det att du fyllt blotta 16 år var så svårt att förstå. Det känns som vi missade någonting viktigt. Fanns det tecken framför näsan på oss hela tiden? I sådana fall varför kunde vi inte se det? Hade vi bara sett det så hade vi förmodligen kunnat förhindra att det hänt. Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka på dne 29:e mars 2010, den kvällen då flera liv skulle vändas upp och ner. Dagen då en familj skulle förlora sin dotter, syster och sitt barnbarn, dagen då ett kompis gäng skulle förlora sin absolut bästa vän, dagen då en klass skulle förlora sin klasskamrat sedan förskolan. Ingen var riktigt beredd på att detta skulle hända. Vissa började få dåligt samvete för allt de sagt och gjort mot dig de senaste åren. Men jag visste att du hade förlåtit dem. Att alla de gräl och konfrontationer du haft var som bortblåsta, allt var glömt. Den 29:e Mars skulle en helt ny "era" börja. En tid utan en bästa vän, syster, dotter, barnbarn, klasskompis och lagkompis skulle ta sin början.
Ingen var beredd på att detta skulle hända, absolut ingen. Jag kommer ihåg att du alltid sade till alla som var osams att "bara för att vi är här idag, betyder det inte att vi är här imorgon". Du hade så sant i det gumman. Du hade ett jättebråk med en tjej i din klass som alltid ställt till det för dig. Ni gick skilda vägar. Men bara ungefär 2 timmar efter bråket så gick du fram och sa till henne att livet är för kort för att bråka och vara osams. Vi är här idag, men vi kanske inte är här imorgon. Du bad om ursäkt. Det lugnade ner sig. Och jag hatar att säga att du hade helt rätt. Du var där den 28:e men du var inte där den 29:e. Det var då det gick upp för de flesta att man skall ta vara på det man har och att livet är skört. Man vet inte när det helt plöstligt kan ta slut. Men att det skulle ta slut så fort som det gjorde för dig...
Det finns inga ord i hela världen som kan beskriva min saknad efter dig. Du lämnade ett stort tomrum efter dig. Och det tomrummet kommer aldrig att fyllas ut, för det finns ingen som enligt min åsikt kan mäta sig med dig. Och platsen du alltid hade när vi hade våra tjejmiddagar står tom. Och även nu 3,5 år efter din död samlas och har våra tjejmiddagar så står din plats tom. Vi har inte ens din plats dukad. Men vi har två ljus, ett kort på dig och en röd ros på din plats. Vi vill att du skall veta att vi aldrig kommer att glömma dig. Ditt minne kommer leva med oss till dagen då vi själva dör. Du förtjänade inte det ödet du fick. Att göra som han gjorde bara för han hört massa rykten är fel. Han kunde kommit och pratat med dig istället och ställt alla de frågor han hade i sitt huvud. Du ställde alltid upp för honom Denize! Ni var i lika situationer, mobbade och problem hemma. Ni kunde relatera till varandra. Men det ger honom ingen anledning att göra som han gjorde. Han insåg aldrig.
Det var så tydligt, man såg på sättet han tittade på dig, hans kroppsspråk när han umgicks med dig. Det fanns känslor med. Han var så otroligt kär i dig. Men varför göra som han gjorde om han nu älskade dig så mycket som han nu i efterhand har erkänt? Det fanns aldrig någon riktig anledning till varför det blev som det blev. Vi har så mycket frågot som vi vill ha svar på, men jag har sakta börjat inse att vi aldrig kommer att få svar på alla de frågor vi har. Han söker upp oss varje dag för att försöka få kontakt och be om ursäkt för det han gjort. Men vi har avfärdat honom, vi kommer så småningom när vi själva är redo tillsammans med din familj att ta emot honom så att han får förklara sig. Men den tiden är inte kommen är nu, vi är inte riktigt redo än. Men kommer vi någonsin att bli redo? Kommer tiden att läka alla sår? Jag önskar bara att allt inte hänt och att du fortfarande var här hos oss. Lika glad och sprallig som du alltid var. Men med tiden har jag insett att du kommer verkligen inte tillbaka. Du är verkligen borta, du har tagit ditt sista andetag och flugit iväg.
Du var mitt allt, min andra hälft och mn partner in crime, minnena med dig är de bästa jag har. Jag kommer aldrig att ersätta dig min älskade ängel. För mig så var du hela världen. Jag värdesatte vår vänskap högt. Du kommer alltid att leva kvar i våra minnen så som du en gång var, en glad sprallig tjej som älskade sina vänner, dans och musik. Men som även brann för att hjälpa utsatta barn.
Vila i frid min älskade ängel och bästa vän <3
Denize Hansson
19940307
-
20100329
Kommentarer
Trackback
